ett klassrum med drag i
En monsterfisk kommer upp från det kristallklara vattnet..
Jag sitter i båten mitt ute på norska havet med bergstopparna i bakgrunden när jag känner i spöt att det är något där.
Fortsätt läsa ”En monstertorsk kommer upp från det kristallklara vattnet..”
Mitt fiskeminne handlar om när jag och min kompis var ute på vår snip-sjö (smågäddsjö) mitt i december för att fiska lite gädda. Han frågade om han kunde få låna en jigg, och det fick han med en sju grams skalle till. Efter en stund av fiskande så började vi frysa om fingrarna. Men vi gav inte upp än på ett tag och det gjorde vi rätt i. Plötsligt fick min kompis ett hugg och han gjorde ett mothugg och sen stod spöet i en härlig båge ut mot fisken. Han pumpade in fisken men den kämpade emot ganska bra och rusade några gånger till och med under bryggan. När gäddan började bli trött så vevade min kompis tills den låg ungefär tre meter från land i vattnet och sedan backade han så att gäddans huvud kom upp på land. Då sprang jag dit för att ta gälgreppet så att hon inte hoppade ner i vattnet och lyfte upp henne och satte andra handen som stöd under buken. När jag och min kompis såg hur stor den verkligen var så började vi skrika av glädje men som otur hade ingen av oss någon våg med så vi var tvungna att uppskatta vikten som hamnade mellan 8-8,5 kg. Sedan när vi skulle släppa tillbaka henne så var hon väldigt pigg fortfarande efter fighten och simmade tillbaka ner i vattnet ganska fort igen.
Ett fiskeminne
De karga bergen som störtar rätt ned i havet, alla båtar som prövar lyckan och strömmens virvlar som uppstår mitt ute i vattnet. Solen gassar ned på oss i båten, vi drillar, alla tre. Varsin stor sej, alla över tio pannor. Bromsen ställd på max samt tummen hårt pressad mot spolen, trots det tar fiskarna mer och mer lina.
Min första flugfångade Öring
Det var en varm augustimorgon. Inte ett moln på himmelen och insektslivet var på topp. Men inte ett enda vak syntes på vattenytan. Jag beslutade mig för att gå lite längre ner i bäcken där jag hört från min lokala sportfiskebutik ska hålla mycket öring. Men inte någon aktivitet på ytan.
Sommaren 2010 åkte jag och min mamma upp till Norrland för att besöka vårt sommarhus och hade även blivit erbjudna att åka ut och fiska öring nån kväll. Mitt intresse till fiske hade just tagit sin början jag såg väl fram emot att åka ut. Men det jag inte visste var att denna dag skulle bli ett av min bästa fiske minnen som skulle komma ihåg resten av livet.
Som en full alkoholist snubblade jag ut på den smala stenpiren som gick ut till den lilla platta ön mitt ute i havet. Jag kunde inte riktigt koncentrera mig på de vassa stenarna jag gick på eftersom att jag var så ivrig att få komma igång med att jaga havets silver.
Den magiskt blänkande bågen
Att det skulle bli just jag!
En mulen dag, runt den lilla svartbruna sjön bland resten av klassen, så föredrog jag och min kompanjon att välja den sida där det blåste in med en försiktig bris mot strandkanten.
Du rödvita flöte
Den första mörten!
En rapp, sprattlande silverskatt ur norsälvens rinnande vattendrag.
En underbar eftermiddag då fiskmåsar skrek efter fisk, som lurade i den sörplande älvens djupa hålor, då dramatiken var så makalös, att jag inte kunde sitta stilla i 5 minuter. Då blev drömmen sann.
Jag stod där på den halvruttna bryggan täckt med mossa och växter, och efter vad som känns som att vara en evighet så tar jag mitt sista kast. Jag kände hur vinden tog tag i mig och lyfta mig bakåt men ändå bestämde jag mig för att stå kvar och ta ett sista kast.